max fest i fredas då, en dag jag helst bara vill glömma. de var trevligt att träffa alla människor, men vissa var större grisar än andra. kvällen var händelserik från början till slut. varför tänker man inte längre än vad näsan räcker då man har alkohol i blodet? och varför kan inte folk bara acceptera läget som de är och ställa upp som en kompis och helt enkelt göra en god gärning? jag antar att de är i stunder som denna, eller som då, man inser vilka som är ens vänner, eller? i fredas var jag full av alkohol, igår var jag fullproppad med ångest och idag.. ja, ågren har väl varit o knackat lite lätt på min dörr även idag. man borde övergå till de nyktra livet igen och låta alla andra stå för fyllemisstagen, för då är de ju helt plötsligt acceptabelt.

tack elina för att du hämtade mig iaf, du är en räddare i nöden