maaat

jag vill ha mat! men jag känner hur latheten har slagit till. Jag orkar helt enkelt inte laga någon middag idag. Fast tanken har slagit mig, ska jag åka ner till mor o far? där finns det färdiglagad mat! men även det kändes alldeles för ansträngande. Helst av allt så vill jag bara tappa upp ett bad, lägga mig där en stund och sen krypa ner i sängen. fast jag är ändå 19 år, kanske inte är så bra om jag går o lägger mig redan.

425457-10
Wookade grönsaker med kyckling. Åt det igår. Min favorit mat för tillfället,
kan bero på att det är i stort sett det ända som jag kan laga..Vill ha!
(jag vet att besticken ligger fel!)


Jaha, imorgon är de helg. Tydligen så ska vi ha någon afterwork då. Känner mig inte allt för taggad till det. Visst, de låter ju hur trevligt som helst. Gratis mat, gratis dryck, trevligt sällskap, lite lekar och en massa prat. Vi ska hålla till på relaxavdelningen, högst upp i huset, så man får basta också (vilket jag hur som helst inte kommer att göra!). och AGIO, ett företag som sammarbetar med oss, ska också komma. Vi ska tydligen få lära känna dom bättre, i hopp om att vi ska få en bättre kontakt och sammanhållning. jag vet inte hur jag ska göra. Men men, de är morgondagens problem.

Nu sitter jag hur som helst här i min soffa, eller ligger. så vad ska man hitta på nu då? laga mat hade ju varit de bästa. men som sagt, de är för jobbigt. nudlar går ju fort o göra. men jag känner mig inte alls så sugen på det efter att ja hört malins fina historia. usch o blä. får nöja mig med ett glas saft istället, förhoppningsvis så kanske jag får ett sockerrus då.

förövrigt så kan jag ju då tala om att mitt jobb suger. känner mig allmänt missplacerad och vilse. vet inte om jag vill jobba kvar eller om jag ska ta steget tillbaka till skolan. jag har nog blivit alldeles för bekväm i min livssituation, därför får jag lite ångest. planen var att jag skulle jobba i ca ett år, sen skulle jag plugga vidare. men ja.. så blev det ju inte. sitter än i dag på det där förbannade kontoret och ruttnar fem dagar i veckan. En gång maxare alltid maxare? neeeej, jag vill inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0