de är sånna här dagar man inser vad man har har, har haft och saknar. jag vet att ingenting kan bli som förut, men jag saknar ändå tiden då man var mindre. vi var alltid tillsammans o hittade alltid på nya hyss och satyg. på den tiden fanns de inga större problem, livet var nästan som en dans på rosor. varför blev de som de blev? varför var vi tvugna att växa upp o glida ifrån varadra. saknar er.. ni kommer alltid finnas hos mig.













känns lite lamt att säga tunagänget, men jag antar att de är de vi alltid kommer att vara. tunagården var den bästa tiden i mitt liv. miss you all..



finns en person jag verkligen inte ville förlora och som jag aldrig trodde att jag skulle förlora heller, de är du J. förstår inte hur våran relation kunde bli såhär.. såg nyss lite bilder som gjorde mig väldigt besviken, så jag antar att de är bäst som de är nu eftersom din partner verkar ha vissa problem med mig.
men du vet att jag alltid kommer att finnas här för dig.