tro de eller ej, men i söndags var jag vaken klockan 06:30. malin ringde den tiden och av någon konstig anledning så var jag redan vaken och hade precis tvättat bort mitt smink, jag hade dessutom hunnit städa upp lite här hemma. men sen somnade jag som en stock igen. stax baki 10:00 slog jag upp mina ögon ännu en gång och då klädde jag på mig och gick o mötte malin, en promenad dagen efter man har festat var faktiskt väldigt upp piggande. vi promenerade runt på mjölkudden ett tag senare hamnade vi på marco polo. vi delade på en pizza och på en kebabrulle. varför är de så sjukt gott att äta dagen efter? vi satt där i över 1 timma och diskuterade allt som hade hänt under helgen. tillslut kändes de som att vi var tvugna att bege oss därifrån för pizza-pojkarna började stirra ut oss. kanske var de för att dom hörde alla historier eller  så var de för att dom var less på att vi satt där och pratade/skrattade i alldeles för länge. vi traskade hem till mig och sa oss i soffan istället. där kunde vi prata ostört samtidigt som vi kunde ligga och mysa under täcket.

lite senare på eftermiddagen så var vi hungriga igen. vi behövde mer mat! men vi kunde inte köra någonstans och vi ville heller inte trycka i oss mer pizza. maxmat var helt enkelt lösningen på vårat problem. vilken tur att man har en vän som anton i sånna lägen. gullet tog ju bussen från hertsön o hit, sedan körde han till max och köpte mat åt oss. TACK ANTON! vad skulle vi ha gjort utan dig.